Lördag den 12 april 2008 så var jag på loppis med mina föräldrar.

De hade hyrt ett bord så vi hade fullt upp hela dagen.

Mitt på dagen när vi höll på att packa ihop sakern så kände jag att de blev blött i mina trosor, de blev så tre gånger på en kort stund och jag blev då lite misstänksam eftersom jag hört att man kan läcka fostervatten.

Så när vi kom hem ringde jag till förlossningen i Falun för att råd fråga dem.

De ville att vi skulle komma in för en kontroll.

Sagt och gjort så åkte vi dit, de gjorde en ctr kurva och allt såg bra ut.

Sedan gjorde en läkare gyn undersöknong och konstaterade att de var inte vatten som hade läckt och de bestämde att vi skulle åka hem igen.

Pustade ut och tänkte att de var nog lika bra de.

Söndag morgon vaknar jag som vanligt av att jag måste gå upp och kissa.

Traskar bort till andra toaletten för att hämta papper, var slut på den andra.

När jag gick känner jag hur de börjar rinna lite längs benen.

Skyndar mig lite och tar sedan papper i handen och håller mellan benen medasn jag skyndar mig tillbaka till den andra toaletten igen.

När jag väl är framme där så har papperet i min hand blivit dyblött och de fortsätter rinna även när jag sätter mig på toan.

Efter en liten stund tar de slut och jag funderar över om de var vattnet som gått.

Sätter mig framför datorn och går ut på minbebis.com för att se om de finns någon där att rådfråga.

Känner att jag är kissnödig igen och går tillbaka till toan.

Kommer en massa vätska men har svårt att avgöra om de är vatten eller inte.

Ser sedan att de är rosa.

Skyndar mig till datorn igen och ringer till förlossningen.

Berättar om går dagen och frågar om de kan vara därför de är rosa men de trodde dom inte.

De sa åt mig att ta på mig en binda och sedan gå och lägga mig.

Sedan skulle jag ringa igen på morgonen så fick vi se då om de kommit mer eller inte.

Men inte kunde jag sova så jag satt kvar vid datorn ett tag.

Klockan var då närmare 5 på morgonen.

Efter en stund fick jag en liten värk och de kom lite mer vatten,  och då förstod jag att de var vattnet som gått.

Lät min sambo sova vidare utan att berätta eftersom jag förstod att de skulle bli ett tag jobbande lite senare.

Jag tvättade och hängde en maskin tvätt utan att de känndes något speciellt och sedan gick jag och lade mig och sov igen vid  8 tiden.

Sedan vid 8.40 vaknade jag av en värk och kunde inte ligga kvar i sängen.

Då vaknade min sambo med och jag sa till honom ” du kommer inte få jobba i morgon så du vet”.

Han såg helt chockad ut och frågade varför.

Så jag förklarade allt och han piggnade till väldigt fort.

Sedan fixade vi i ordning väskan, ordnade med hundmat och åkte sedan in till stan för att handla frukost.

Vid 10 tiden var vi hoss min sambos föräldrar som skulle få vara hundvakt och då hade mina värkar börjat komma mer regelbundet.

Dom gjorde inte ont men känndes.

Ringde förlossningen igen och berättade hur de låg till och de sa att vi fick komma in när vi ville.

Tog en dusch och under tiden fram till 12 så låg mina värkar runt 4-6 min varje gång.

Vi åt lite mat och bestämde oss sedan att ge oss av eftersom vi har en timmes bilfärd till förlossningen.

Värkarna hade lugnat ner sig lite så de var hur lugnt som helst i bilen dit och vi satt och pratade och skrattade.

Framme i falun kl 14 så fick vi komma in på rummet och barnmorskan frågade lite om värkarna samt satte en ctr kurva som såg fin ut.

Efter de sa dom åt mig att jag skulle röra mig mycket för att få igång värkarna igen sedan efter någon timme skulle vi kolla om jag hade öppnat mig något.

Dom lät väldigt skeptiska och vi blev oroliga att vi skulle få åka hem igen.

Efter några timmar kom de in och bad mig om ett urinprov.

Jag hade då börjat få regelbundna värkar och hade svårt att röra mig när dom kom.

Men vid 16 tiden fick de urinprovet och sa att de skulle komma tillbaka och kolla om jag hade öppnat mig något.

De tog ett tag och mina värkar blev värre.

Känndes hela tiden och jag visste knappt vad jag skulle göra.

Tillslut ringde min sambo in barnmorskan för att fråga om tips hur man kunde göra för att underlätta lite, som massage eller bad till exemple.

Hon sa då att om jag var öppen runt 2 cm så kunde jag kanske ta ett bad och om de skulle vara mer kunde vi diskutera smärtlindring då.

Jag fick lägga mig på sängen när de skulle kolla och låg då på sida eftersom jag tyckte de gjorde för ont att ligga på rygg.

” jag vet inte riktigt” sa barnmorskan som kännde efter och både jag och min sambo tänkte då att hon inte visste om jag var öppen alls eller inte men så sa hon ” jag vet inte om de är 7 eller 8 cm hon är öppen”.

Den andra sköterskan blev förvånad och kännde efter själv och kom fram till att de var 8 cm.

” de trodde vi aldrig, du såg så himla lugn ut så vi trodde inte du hade öppnat dig mycke alls” sa hon sedan.

Jag hade så ont då och sa på en gång att jag ville ha EDA.

De gjorde i ordning en kanyl i handen på mig och under tiden fick jag prova på lustgasen.

Det var läskigt att man blev så borta i huvudet och jag ville sluta men de övertalade mig att prova igen med mindre gas.

Till slut vande jag mig med det och fick då veta att jag inte skulle hinna få någon EDA.

Känndes läskigt men kunde ju inte göra något åt de.

Värkarna blev värre och efter ett tag märkte barnmorskorna att bebisens hjärtljud vart för höga så jag var tvunden att lägga mig på rygg.

Låg och flåsade i masken och har lite suddiga minnen om vad som hände.

Min sambos röst hörde jag hela tiden och efter ett tag kände jag hur de började trycka på som attans neråt.

Efter ett tag sa de att jag kunde hjälpa till att krysta när jag kände för det och de var som en befrielse att få göra något.

Jag andades i masken, kräktes några gånger och drack vatten som min underbara sambo ordnade åt mig.

Efter ett tag när bebisen hade börjat komma ut så gick tydligen hjärtljuden ner och de bestämde sig för att hjälpa till att få ut henne.

De gjorde så fruktansvärt ont när de drog i henne och de värsta var nog då att jag inte hade någon värk så jag kunde hjälpa till.

Men när kl var 19.26 så fick dom ut henne och det känndes jätte konstigt.

Magen bara sjönk ihop och jag kännde hur vatten och andra saker forsade ur mig.

Sedan fick jag bebisen på min mage.

Alldeles blå och kladdig av fosterfett och min sambo fick kolla vad de var för kön.

De var en flicka.

Dom torkade av henne och lade över varma filtar över oss båda.

Sedan fick ny blivna pappan klippa navelsträngen.

Efter de så fick jag krysta ut efterbördet och de var inte så farligt heller.

Sedan kollade dom om jag hade spruckit något, de gjorde väldigt ont men de såg fint ut.

Sedan fick jag väldigt mycket berömm av barnmorskorna och de sa att jag var som gjord för att föda barn.

Vi fick mysa med våran bebis och fick lite smörgåsar och dryck efter några timmar.

Sen vägdes hon och mättes, 49 cm lång och 3160 g.

Efter de tog jag mig en lång dusch och de känndes skönt att vara uppe på fötterna igen.

Fick komma ner till bb och där fick även min sambo stanna kvar.

Får endast de om det finns platser lediga och vi hade turen att de var så alla 3 nätter vi sov där.

I efterhand när jag läst journalen vet jag att Alvina hade navelsträngen ett varv hårt runt halsen. Och de var nog bra att jag inte uppfattade de när vi var där.

Min sambo som jag älskar så mycket var helt underbar.

Han kännde inte själv att han kunde göra något men för mig var han ett så otroligt stöd att jag aldrig kommer kunna få honom att förstå de.

Han var hela tiden vid min sida. Lät mig hålla hans hand, såg till att jag drack, såg till att jag andades när jag hade ont och berömmde samt peppade på mig hela tiden!

Bättre person att ha med på förlossning skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha med!

Nu har vi kommit hem och jag älskar min nyblivna underbara familj mer än allt annat!

 

Emma

20 april 2008 20:40

Skönt att allt gick bra! Läskigt me navelsträngen runt halsen..

http://bullenochjag.blogg.se

 

Emma

20 april 2008 20:42

ojj, hann inte skriva klart..! råkade trycka på "skicka kommentar" ; )
Känns det bra då? Liten omställning va? Säg till när du har lust och ork att träffas, jag vill ju snusa på det lilla underverket..! : )
Hade bra! Kram

http://bullenochjag.blogg.se

 

Johanna

20 april 2008 23:34

Åh, vad du är duktig gumman! Börja nästan gråta när jag läser detta.. Är så stolt över dig och kommer gärna och hälsar på så fort ni har tid : ) Ta hand om er nu! Puss puss

http://blikvar.blogg.se

 

isa

30 april 2008 13:31

Grattis! Gud va rolgit för dig!Du är en klippa gumman!

http://isaviolia.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

nu ahr jag fixat och donat i dag så nu ahr jag en till blogg: http://gangsterflickan.babyblogg.se   så kika in där och säg vad ni tycker, kommer troligtvis att byta till den så småning om, men kommer då medela här med om de är några som tycker de är ...

hittade en annat ställe där man kan ladda upp videoer och sådant med, de går ju inte här... så jag ska fixa en och se om de verkar bra så skriver ajg lite på både ställena så länge så får vise var jag slutar  :) ...

Ja nu ahr k fixat och ordnat här hemma så datorn fungerar igen.. eller rättae så ahr an skruvat ihop en ny dator av de två gamla :) tur någon i famlijen är teknisk haha.   Förra veckan så jobbade ajg hos Mari som dagmamma, jag jobbade mån-tors och på...

eller om det ska vara helt korrekt så är de något fel på datorn som vi har så vårat internet inte fungerar. I alla fall så har jag jobbad hela denna vecka och sista dagen i dag. De har varit gganska kul, är ju vikarie som dag mamma. Och i morgon är b...

I dag har det inte hänt mycket, K sov hela förmiddagen fram till typ halv ett. Har haft full rulle här på kvällen med Alvina som under ca2 timmars tid inte satt still en minut ens. Hon har börjat försöka gå, har tagit ett steg ibland och lyckats håll...