Ja tro det eller inte så ska vi blir riks kändisar.

man kan gå tillbaka ganska långt med det här, ungefär tills vi flyttade in här i huset.

Våran granne har ju hundar - som skäller, hoppar och springer runt på egna äventyr överallt!

När vi skaffade Idefix så började hennes "goa" hund att morra och göra utfall.

Hon har även börjat morra mot mig samt många som kommer och hälsar på oss.

Eftersom hunden är lös och de väldigt väldigt sällan är någon ägare ute (inte för att de gör skillnad men endå) så är de lite obehgligt att den står endast någon meter ifrån en och morrar.

Vi har talat med ägeran men de har inte blivit minsta skillnad.

Så helt plötsligt en dag i v 6 så ringde en kvinna från grannfehden och undrade om vi vile vara med.

Mycket talande med henne samt min sambo så gick vi med på detta.

Dom kom på måndagen den 9 feb och filmade.

Först var vi hemma och fick berätta våran sida (de fick även grannen) och allt känndes rätt bra.

Sedan när de var medling så vart allt plötsligt så förändrat.

Vi fick nästan inte säga något alls och när hon sa saker som inte var sanna fick vi inte heller någon chans att försvara oss.

Hon sa bland annat att jag har hundfobi (!?) samt att hennes hund inte alls har morrat eller gjort utfall.

dagen efter kom de och filmade igen och vi sa då vad vi tyckte och de spelades in.

Dom sa att de också skulle sändas men de vet man ju inte.

Bara vänta och se hur de blir.

Dom ska komma tillbaka om typ en vecka igen med olika förslag på lösningar som vi ska diskutera.

deras förslag (programledarna) var att hon skulle få träna sin hund till att inte morra samt att vi skulle få en vatten pistol att skjuta på hunden med om hon kommer för nära!!

ahh.. blir så trött, hade vi vetat detta ahde vi troligen inte ställt upp.

men ja ja, vi får väl se hur de slutar.

de skulle troligtvis sändas i april.

Så nu vet ni de!

Ja nu så äntligen har vi internet hemma!

Under tiden vi inte haft det har det hänt väldigt mycket.

Alvina har i dag fyllt 10 månader - tiden går så jäkla fort.

Hon står själv och är så nyfiken på allt.

Vi har skaffat oss en till hund, lilla Idefix som inte längre är så liten  :)

Det är mycket jobb men han är söt också.

och i dag höll jag på att äta en möglig smörgås, tur jag såg det innan jag gjorde de...

nu ska jag hoppa i duschen för de klias så mycket på min kropp.

god natt med er alla!

I söndags kväll kräktes Alvina rejält.

sedan blev det bättre oc morfar var barnvakt på måndagen när hon hade feber.

Natten till tisdag blev morfar sjuk.

också magsjuka.

sedan onsdag  så blev kristoffer dålig och feber så han har varit hemma från jobbet i går och i dag.

och Alvina har blivit sämre igen.

Så frisk som jsg är så tar jag hand om mina älskligar så gott jag kan.

ja, gud så tiden går fort nu. hon är redan 2 veckor och 3 dagar!!

i dag är vi hos mormor och morfar och ska äta lite god mat, plankstek.

tur man har en far som är utbildad kock  *lyckos mig*

älskar min familj, underbart är de och kommer aldrig kunna bli lyckligare än med dem!

Lördag den 12 april 2008 så var jag på loppis med mina föräldrar.

De hade hyrt ett bord så vi hade fullt upp hela dagen.

Mitt på dagen när vi höll på att packa ihop sakern så kände jag att de blev blött i mina trosor, de blev så tre gånger på en kort stund och jag blev då lite misstänksam eftersom jag hört att man kan läcka fostervatten.

Så när vi kom hem ringde jag till förlossningen i Falun för att råd fråga dem.

De ville att vi skulle komma in för en kontroll.

Sagt och gjort så åkte vi dit, de gjorde en ctr kurva och allt såg bra ut.

Sedan gjorde en läkare gyn undersöknong och konstaterade att de var inte vatten som hade läckt och de bestämde att vi skulle åka hem igen.

Pustade ut och tänkte att de var nog lika bra de.

Söndag morgon vaknar jag som vanligt av att jag måste gå upp och kissa.

Traskar bort till andra toaletten för att hämta papper, var slut på den andra.

När jag gick känner jag hur de börjar rinna lite längs benen.

Skyndar mig lite och tar sedan papper i handen och håller mellan benen medasn jag skyndar mig tillbaka till den andra toaletten igen.

När jag väl är framme där så har papperet i min hand blivit dyblött och de fortsätter rinna även när jag sätter mig på toan.

Efter en liten stund tar de slut och jag funderar över om de var vattnet som gått.

Sätter mig framför datorn och går ut på minbebis.com för att se om de finns någon där att rådfråga.

Känner att jag är kissnödig igen och går tillbaka till toan.

Kommer en massa vätska men har svårt att avgöra om de är vatten eller inte.

Ser sedan att de är rosa.

Skyndar mig till datorn igen och ringer till förlossningen.

Berättar om går dagen och frågar om de kan vara därför de är rosa men de trodde dom inte.

De sa åt mig att ta på mig en binda och sedan gå och lägga mig.

Sedan skulle jag ringa igen på morgonen så fick vi se då om de kommit mer eller inte.

Men inte kunde jag sova så jag satt kvar vid datorn ett tag.

Klockan var då närmare 5 på morgonen.

Efter en stund fick jag en liten värk och de kom lite mer vatten,  och då förstod jag att de var vattnet som gått.

Lät min sambo sova vidare utan att berätta eftersom jag förstod att de skulle bli ett tag jobbande lite senare.

Jag tvättade och hängde en maskin tvätt utan att de känndes något speciellt och sedan gick jag och lade mig och sov igen vid  8 tiden.

Sedan vid 8.40 vaknade jag av en värk och kunde inte ligga kvar i sängen.

Då vaknade min sambo med och jag sa till honom ” du kommer inte få jobba i morgon så du vet”.

Han såg helt chockad ut och frågade varför.

Så jag förklarade allt och han piggnade till väldigt fort.

Sedan fixade vi i ordning väskan, ordnade med hundmat och åkte sedan in till stan för att handla frukost.

Vid 10 tiden var vi hoss min sambos föräldrar som skulle få vara hundvakt och då hade mina värkar börjat komma mer regelbundet.

Dom gjorde inte ont men känndes.

Ringde förlossningen igen och berättade hur de låg till och de sa att vi fick komma in när vi ville.

Tog en dusch och under tiden fram till 12 så låg mina värkar runt 4-6 min varje gång.

Vi åt lite mat och bestämde oss sedan att ge oss av eftersom vi har en timmes bilfärd till förlossningen.

Värkarna hade lugnat ner sig lite så de var hur lugnt som helst i bilen dit och vi satt och pratade och skrattade.

Framme i falun kl 14 så fick vi komma in på rummet och barnmorskan frågade lite om värkarna samt satte en ctr kurva som såg fin ut.

Efter de sa dom åt mig att jag skulle röra mig mycket för att få igång värkarna igen sedan efter någon timme skulle vi kolla om jag hade öppnat mig något.

Dom lät väldigt skeptiska och vi blev oroliga att vi skulle få åka hem igen.

Efter några timmar kom de in och bad mig om ett urinprov.

Jag hade då börjat få regelbundna värkar och hade svårt att röra mig när dom kom.

Men vid 16 tiden fick de urinprovet och sa att de skulle komma tillbaka och kolla om jag hade öppnat mig något.

De tog ett tag och mina värkar blev värre.

Känndes hela tiden och jag visste knappt vad jag skulle göra.

Tillslut ringde min sambo in barnmorskan för att fråga om tips hur man kunde göra för att underlätta lite, som massage eller bad till exemple.

Hon sa då att om jag var öppen runt 2 cm så kunde jag kanske ta ett bad och om de skulle vara mer kunde vi diskutera smärtlindring då.

Jag fick lägga mig på sängen när de skulle kolla och låg då på sida eftersom jag tyckte de gjorde för ont att ligga på rygg.

” jag vet inte riktigt” sa barnmorskan som kännde efter och både jag och min sambo tänkte då att hon inte visste om jag var öppen alls eller inte men så sa hon ” jag vet inte om de är 7 eller 8 cm hon är öppen”.

Den andra sköterskan blev förvånad och kännde efter själv och kom fram till att de var 8 cm.

” de trodde vi aldrig, du såg så himla lugn ut så vi trodde inte du hade öppnat dig mycke alls” sa hon sedan.

Jag hade så ont då och sa på en gång att jag ville ha EDA.

De gjorde i ordning en kanyl i handen på mig och under tiden fick jag prova på lustgasen.

Det var läskigt att man blev så borta i huvudet och jag ville sluta men de övertalade mig att prova igen med mindre gas.

Till slut vande jag mig med det och fick då veta att jag inte skulle hinna få någon EDA.

Känndes läskigt men kunde ju inte göra något åt de.

Värkarna blev värre och efter ett tag märkte barnmorskorna att bebisens hjärtljud vart för höga så jag var tvunden att lägga mig på rygg.

Låg och flåsade i masken och har lite suddiga minnen om vad som hände.

Min sambos röst hörde jag hela tiden och efter ett tag kände jag hur de började trycka på som attans neråt.

Efter ett tag sa de att jag kunde hjälpa till att krysta när jag kände för det och de var som en befrielse att få göra något.

Jag andades i masken, kräktes några gånger och drack vatten som min underbara sambo ordnade åt mig.

Efter ett tag när bebisen hade börjat komma ut så gick tydligen hjärtljuden ner och de bestämde sig för att hjälpa till att få ut henne.

De gjorde så fruktansvärt ont när de drog i henne och de värsta var nog då att jag inte hade någon värk så jag kunde hjälpa till.

Men när kl var 19.26 så fick dom ut henne och det känndes jätte konstigt.

Magen bara sjönk ihop och jag kännde hur vatten och andra saker forsade ur mig.

Sedan fick jag bebisen på min mage.

Alldeles blå och kladdig av fosterfett och min sambo fick kolla vad de var för kön.

De var en flicka.

Dom torkade av henne och lade över varma filtar över oss båda.

Sedan fick ny blivna pappan klippa navelsträngen.

Efter de så fick jag krysta ut efterbördet och de var inte så farligt heller.

Sedan kollade dom om jag hade spruckit något, de gjorde väldigt ont men de såg fint ut.

Sedan fick jag väldigt mycket berömm av barnmorskorna och de sa att jag var som gjord för att föda barn.

Vi fick mysa med våran bebis och fick lite smörgåsar och dryck efter några timmar.

Sen vägdes hon och mättes, 49 cm lång och 3160 g.

Efter de tog jag mig en lång dusch och de känndes skönt att vara uppe på fötterna igen.

Fick komma ner till bb och där fick även min sambo stanna kvar.

Får endast de om det finns platser lediga och vi hade turen att de var så alla 3 nätter vi sov där.

I efterhand när jag läst journalen vet jag att Alvina hade navelsträngen ett varv hårt runt halsen. Och de var nog bra att jag inte uppfattade de när vi var där.

Min sambo som jag älskar så mycket var helt underbar.

Han kännde inte själv att han kunde göra något men för mig var han ett så otroligt stöd att jag aldrig kommer kunna få honom att förstå de.

Han var hela tiden vid min sida. Lät mig hålla hans hand, såg till att jag drack, såg till att jag andades när jag hade ont och berömmde samt peppade på mig hela tiden!

Bättre person att ha med på förlossning skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha med!

Nu har vi kommit hem och jag älskar min nyblivna underbara familj mer än allt annat!

tror att mitt vatten har gått... för några timmar sedan.

har kommit ganska mycket så de känns väldigt konstigt om de inte skulle vara de.... men man vet ju aldrig.

har däremot jätte tråkigt nu, kan ju inte sova och vill inte väcka k.

så jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra...

har talat med en bm på förlossningen och ska ringa dem igen på fm i dag, så får vi se hur de går.

Om de är vattnet så kan de ju komma igång a sig självt snart eller så kommmer de göra en igångsättning.

Men vem vet, de kanske inte ens är vattnet.......

nu vill jag också få bebis  :(

är uppe för jag kan inte sova pga halsbränna.

lite små ont i magen och ryggen med men de lär ju inte bero på att bebisen vill komma ut.

Kommer säkert runt v 45 eller så :(

ska med k och jobba i morgon, förhoppningsvis så skakar de så mycket att bebisen vill komma ut.

orkar inte så mycke mer nu. är okey på dagarna men hemskt på nätterna.

äh, man får väl inte klaga... de är ju verkligen ett litet pris som man betalar för att få något underbart  :)

ska försöka sova igen nu.

god natt alla

har precis gjort en paj.

står i ugnen o ska snart ätas här på fika rasten. är nämligen på jobbet.

ska ju bara jobba i morgon och efter de vet man ju nite när man ser allihopa igen.

så snart är de paj dags!